Bemanningsanställda kan arbeta i 10 år utan att få fast jobb: ”Hur kan LO gå med på detta?”

ARBETET GRANSKAR. Ska jag ljuga om heltidssysselsättning för att få ett jobb? 

Frågan som ställs på internetforumet Flash­back kan tyckas märklig. Det handlar om en person som blivit erbjuden jobb via ett bemanningsföretag. Men det finns ett problem. För att få jobbet kräver företaget att han antingen redan har ett annat jobb, eller pluggar.  

”Vad är det för dumheter?”, skriver någon.

”Hoppa på någon lökig kurs som du kan läsa vid sidan om utan att behöva anstränga dig särskilt mycket”, föreslår en annan.  

Flashback är ett forum med många oseriösa diskussioner, men frågeställningen som lyfts är fullt seriös. Den är också återkommande i sociala medier.

Och kravet på att den arbetssökande ska vara student eller ha en ”annan huvudsaklig sysselsättning” visar sig vara mycket vanligt, framför allt när det gäller lager- och terminalarbete.

Måste studera eller jobba

Arbetet har gått igenom samtliga annonser på Arbetsförmedlingens platsbank från förra året, närmare en halv miljon stycken. I 40 procent av alla annonser för terminalarbeten krävs det att den som söker jobbet antingen ska ha ett annat arbete eller studerar.

När det gäller lagerjobb handlar det om 25 procent, 5 000 av 20 000 annonser. 

Det gör Shpat Uka upprörd. Han är anställd av bemanningsföretaget Randstad och uthyrd till Icas lager i Helsingborg. Han är också klubbordförande för de bemanningsanställda på lagret. 

– Vi har timmisar som är studerande och jobbar extra, det är inga konstigheter med det. Men de andra, att du ska en annan huvudsaklig sysselsättning för att kunna få jobb, det är jättedåligt, säger Shpat Uka.

Han framhåller att sådana kontrakt, där man inte vet hur mycket och när man får jobba, skapar problem. Förutom ovissheten om hur mycket man kommer att tjäna är det svårt att planera livet. Det går till exempel inte att få bostadslån om man inte har en tillsvidareanställning.

Stefan: ”Kan inte fortsätta så här”

En av klubbens medlemmar är Stefan, som egentligen heter något annat. Även han är bemanningsanställd och inhyrd till lagret. Men det är inte hans enda jobb. Han har ett till eftersom det är ett krav från Randstad.

Han får nytt anställningskontrakt var sjätte månad, men utan att vara garanterad några timmar. Varje vecka får han ett nytt schema. Och så har det hållit på i drygt fem år, på samma arbetsplats. 

– Det kan inte fortsätta så här, säger Stefan uppgivet över telefon.

Flera gånger har han sökt heltidsjobb på lagret, men fått nobben. 

– Man kan inte planera sitt liv om man jobbar så som jag gör. Jag vill jättegärna ha en tillsvidare­anställning, men det går inte. Jag har frågat chefer varför jag inte får jobb, men får inget svar.

Men varför kräver så många jobbannonser att du redan har ett jobb, eller som det nästan alltid formuleras: En ”annan huvudsaklig sysselsättning”? Varför tjänar Stefans arbetsgivare på att ha kvar honom i en osäker anställning? 

Bemanningsavtal tecknades

För att svara på det måste vi först backa bandet drygt 20 år. Strax efter millennieskiftet undertecknade LO det första bemanningsavtalet med arbetsgivarna.

Avtalet gällde alla LO:s medlemsförbund och ett av huvudmålen var att skydda medlemsförbundens kollektivavtal mot hotet från dumpade löner och villkor hos inhyrd personal. 

Därför var reglerna relativt hårda för bemanningsföretagen som ville anställa någon för uthyrning. Fast anställning med garantilön var huvudregeln. 

Visstidsanställning var visserligen möjligt men fick bara ske en gång per person. Om ett bemanningsföretag ville använda någon för många korta påhugg fick de helt enkelt betala ut garantilön under perioderna mellan uppdragen. 

Men för alla fungerade inte det upplägget. För en student som vill kombinera plugget med extra­jobb då och då kan det finnas ett behov av korta återkommande inhopp utan att alltid vara tillgänglig för jobb. 

Därför förde man 2004 in ett undantag i bemanningsavtalet. Ett undantag som i dag, 20 år senare, har gett oanade konsekvenser. 

De hårda begränsningarna kring visstidsanställningar togs helt enkelt bort för studenter, pensionärer och andra med ”annan huvudsaklig sysselsättning”.  

Om någon ur dessa grupper ”särskilt begär det” kan personen numera anställas på hur korta, och hur många, kontrakt som helst. 

Bemanningsföretaget kan alltså anställa Stefan just de dagar han behövs, och slipper betala garantilön för andra dagar.

Jobbat i drygt fem år

Så har han jobbat i drygt fem år. Men det finns personer på samma lager som jobbat ännu längre, i något fall över tio år, utan fast jobb berättar Shpat Uka.

– För mig är det ingen tvekan, den här typen av anställning borde inte finnas. Det drabbar de här människorna och gynnar ingen annan än företagarna som hyr ut personal. Jag förstår inte hur LO kan gå med på det, utbrister han.

Var det verkligen det här förhandlarna såg framför sig när de skrev under bemanningsavtalet – att bemanningsföretagen använder undantaget för var fjärde lagerjobb?

– Nej, det är klart att det inte var, säger Kent Ackholt som är ansvarig för bemannings­avtalet på LO, även om han inte var med på den tiden när det första avtalet tecknades. 

– I avtalet står det att återkommande visstidsanställningar ska ske på den anställdas initiativ. Sett i backspegeln kan man tycka att det var naivt. Nu annonseras jobben på det viset bara för att de inte vill ha några tillsvidareanställda. 

Enligt Ackholt borde alla utannonserade jobb följa huvudprincipen i avtalet, det vill säga tillsvidare­anställning på heltid.

Om någon arbetssökande sedan kommer och säger: Jag kan bara jobba ibland, har ni nytta av mig då? Då kan arbetsgivaren vända sig till facket. 

– Då hade vi varit med och löst det under förutsättning att det hade varit de villkoren och inte att det hade varit någon som stod i beroende­ställning till dem. Det var hela grejen för oss, att vi skulle sitta med vetot i de frågorna, säger Kent Ackholt. 

Har ni tappat den möjligheten? 
– Tappat och tappat. Vi gav väl bort den då 2004, kanske omedvetet. Men samtidigt bygger ju alla avtal på att parterna tillämpar dem på det viset som man var överens om när de skrevs.

Baserar verksamhet på undantag

Hur ser det då ut när det gäller annonserna i just bemanningsföretagen? Vi laddar ner en ögonblicksbild över hela platsbanken den 10 november 2021 för att komma närmare svaret. Det visar sig att många stora bemanningsbolag baserar stora delar av sin verksamhet på just undantaget i bemanningsavtalet.  

56 procent av de lagerarbetare Randstad sökte den 10 november skulle ha en ”annan huvudsaklig sysselsättning” och 86 procent av lagerarbetarna hos Adecco. Manpower låg något lägre med 33 procent av sina lagerjobb.   

På Icas lager i Helsingborg jobbar, förutom Stefan, drygt 1 000 personer. Av dem är runt 200–300 personer, beroende på säsong, inhyrda. Ungefär hälften av de inhyrda har heltidsanställning hos Randstad och andra hälften är visstidsanställda genom undantaget i bemanningsavtalet, enligt klubbordföranden Shpat Uka.

Att studenter har möjlighet att jobba extra när de kan ser han alltså bara som positivt.

Däremot vill han helt ta bort formuleringen om annan huvudsaklig sysselsättning. Något han också lyft på Handels avtalskonferens – utan att få gehör. 

– De däruppe ser väl inte problemet på samma sätt som vi nere på golvet gör. Själva anställningen är så otrygg för du kan inte kräva någonting. Du är rädd att om du gör det så får du inte nästa pass, säger Shpat Uka. 

Han anser också att bemanningsavtalet blir  styvmoderligt behandlat. Eftersom alla LO-förbund är parter i avtalet är det ingen som riktigt tar ansvar för det. De egna branschavtalen kommer alltid i första rummet. 

Det är något som Kent Ackholt i viss mån håller med om. 

– Om man tittar på historien så tecknade man inte bemanningsavtalet i första hand av omsorg om de bemanningsanställda utan för att skydda sina andra avtal.

”Uppgifter som avlastar kroppen”

Vilken annan huvudsaklig sysselsättning som Stefan har vill han inte uppge av rädsla för att kunna bli identifierad. Men han skulle inte tveka ett ögonblick att ge upp den om han fick ett heltidsjobb på Icalagret.

– Jag skulle ta det direkt. Fördelarna är många. Man får arbetsuppgifter som avlastar kroppen, det är extremt viktigt. Du får schema för ett helt år så du kan planera ditt liv. Man har möjlighet att yttra sig utan att vara rädd.
Som visstidsanställd är det tvärtom, säger han. Man vågar inte säga emot cheferna eller klaga på sådant som är fel. Rädslan att få sparken finns där hela tiden.

Av samma anledning känner sig visstidsanställda ofta tvingade att arbeta när de är sjuka, något han själv gjort.

–  Även om vi så klart får sjukanmäla oss så drar man sig för att göra det. Vi kan bli uppsagda när som helst, säger Stefan.

Han vet alltså inte riktigt varför han inte får jobb. Arbetsgivaren kan ju inte vara missnöjd med honom eftersom han fått vara kvar så länge, resonerar han. Men han har sina aningar.

–  Ursäkta att jag säger det, men det är många rövslickare där – och det hjälper. Men ska jag behöva rövslicka mig till en anställning, eller är det min prestation som ska vara avgörande?

Kompetensföretagen svarar: ”Ofta kortsiktiga behov”

Kompetensföretagen, som är LO:s motpart för bemanningsavtalet, vill inte svara på Arbetets frågor annat än på mejl.

Organisationens förhandlingschef, Anna Vargö, tycker inte att det är så konstigt att det ofta handlar om korta påhugg för lager- och terminalarbete.

– Det har alltid varit så att behoven ser olika ut inom olika branscher och över tid. Ibland är kundföretagens behov kortsiktiga. Så är det ofta inom lager och logistik. För dessa kortsiktiga jobb kan medarbetare visstidsanställas enligt kollektivavtalet, skriver hon.

I bemanningsavtalet står det att det ska vara på den anställdas begäran som det kan bli aktuellt med återkommande visstidsanställningar.

Kan man säga att det är på den anställdas begäran när det är ett krav i annonsen?
– Av annonserna brukar framgå att det finns möjlighet att söka just extrajobb. Utifrån det söker personerna det jobb de vill ha, och i andra änden rekryterar alltså företagen personal till de jobb som de facto finns. Det går inte att rekrytera personal till jobb som inte finns.

Randstad: ”Visstidsanställda har möjlighet att tacka nej”

Det är på företaget Randstad som de bemanningsanställda på Icalagret i Helsingborg är anställda. Randstad ställer inte heller upp på en intervju utan svarar via mejl. Företaget skriver att de använder sig av extrapersonal eftersom behovet hos kunderna inom bland annat lager är väldigt varierande över veckans dagar och hävdar att huvuddelen av de anställda är studenter och inte personer med andra jobb.

Att personer som vill ha tillsvidareanställningar kan jobba på upprepade visstidsanställningar i över tio år säger de sig inte känna igen.

”Om en person som har upprepade visstidsanställningar och vill sluta studera eller sluta på sitt andra arbete för att arbeta hos oss på heltid så ska de kontakta sin konsultchef. Alla medarbetare har också möjlighet att söka alla annonserade tjänster via vårt konsultnät”, skriver Randstad.

De betonar också att de visstidsanställda har möjlighet att tacka nej till uppdrag om det inte passar att arbeta en viss tid eller om det ligger för långt bort eller inte verkar roligt.

”Det är ett bra sätt att dryga ut inkomsten vid ex studier eller tjäna extrapengar vid sidan om sin ordinarie sysselsättning.”